Vår sista dag i Grekland inleddes med extra mycket bönor och korv till frukost. Sedan tryckte vi ner det sista i packningen, allt fick plats utom idas badmadrass som vi fick lämna kvar, det var inget bra köp eftersom den inte användes en enda gång. Vi lämnade lite dricks till städerskan, dessa hade hon gjort sig väl förtjänt av. Därefter började vi vår körning till andra sidan på ön. På vägen kom vi (=Ida) på att vi kunde ta en färja från en annan hamn och direkt till Kavala och därmed skulle vi spara körtid både på ön och fastlandet. När vi kommer till denna hamn är det som vanligt total kaos och vi kan inte köpa biljetter utan eventuellt om det finns plats över så skulle vi få köpa en biljett, så då bestämde vi oss för att lämna detta kaos och köra mot vår grekiska ”Lysekil” färja. Där gick det mycket bättre att köpa biljett, dock är det obegripligt att bilarna skall stå så nära varandra och att de som arbetar där bara måste stå och skrika till oss arma krakar som försöker lyssna på vad de säger men även till varandra. När jag har parkerat så visade han stod framför oss att det var cirka 5 cm mellan våra bilar och det stämde bra. Han hade för övrigt en Thule Atlantis takbox, undrar om den är tillverkad i Skillingaryd? Sedan var det åter dags att kasta sig ut på de grekiska vägarna. Det minsta problemet med att köra i i Grekland är att köra på motorvägarna, det enda som krävs en är alert” coin master” (myntskötare) som letar upp rätt antal mynt vill alla tullstationer. Vi behövde en kissepaus och stannade på ett rastställe. Det finns inte många rastställen och framför allt inga Circle K eller Preem mackar! Vi passade på att äta lite lunch, jag tog desamma som han stod framför mig, det var en hamburgare med pommes i själva hamburgaren och skinkmacka till Ida. Detta var långt ifrån Circle K-standard. Vi bestämde oss för att ta en annan väg till flygplatsen för att undvika alla vägarbeten, så när det var ungefär 5 mil kvar så svängde vi av från motorvägen, även om det stod att det skull ta 10 minuter längre tid. Jag blev lite skum på valet när det var 45 km så sa gps:en att det var 50 minuter kvar. Det visade sig att det var riktigt småvägar så vi var tillbaks våra älskade småvägar. Det visade si att vi skulle köra över ett berg, det var så brant att jag var tvungen att lägga i tvåan för att ta oss upp. Det kändes som vi var på väg uppför Olympus och vi förväntade oss att Zeus skulle stå på toppen och ta emot oss. Men tyvärr så missade vi nog honom och därefter så bar det neråt och vi kom fram på den tiden som GPS:en angav, så han/hon hade koll! Efter tankning så lämnade vi in bilen och hon som arbetade där tyckte att jag var en duktig chaufför, eftersom det inte var några märken på bilen. Detta mer eller mindre ett under med tanke var vi varit med om med bilen. Lite shopping senaste Jack Reacher till mig och de sista presenterna till kattpassarna och till min älskade bror. Det blev en sista grekiskt kaffe till mig och lite mat på en pasteria och därefter hemfärd med Ryanair. Även med denna resa gick väldigt bra, jag har inte flugit så mycket de senaste åren, men min känsla är att nuförtiden (åtminstone på Ryanair) går väldigt snabbt att borda planet. Systemet med att man får betala extra för att få ta med sig en väska som man får lägga uppe i bagageutrymmet ovanför sätena gör att det inte blir slagsmål, utan det finns plats ovanför sitt eget säte. Nu är det bara en tidsfråga innan bloggen blir sponsrad av Ryanair.

Det var skönt att landa på nordiska mark och hemfärden med tåg till Hyllie och därefter taxi till Limhamns Sjöstad gick bra och det var skönt att komma hem.

Heja Sverige