Nu var det äntligen dags för den stora dagen! Vi checkade ut från hotellet och fick hjälp av en väldigt trevlig dam/flicka som jobbade i receptionen. Hon hade studerat 5 år på universitetet i Kavala (staden vi var på väg till). De måste vara väldigt välutbildade i Grekland, eftersom det krävs 5 års universitetsstudier får att få arbeta på en reception på ett budgethotell. Hon berättade bland annat att det var ett stort universitet med 6 byggnader, varav en var en matsal och en var för boende, men hon hade bott inne i Kavala, för det händer mer där. Men vi fick också några bra tips om restauranger och caféer.  Taxichauffören släppte av oss vid parkering 5 på flygplatsen, där vi skulle hämta upp vår bil (detta var det enda som jag hade bokat). Vi eller mest jag sprang överallt för att leta vårt hyrbilsbolag. Det fanns inget vid parkeringen och inget inne i terminalen och då blev vi så hungriga att vi fick köpa en snabb lunch. Efter allt letande så förstod vi att vi skulle gå till en minibuss, som stod 20 meter från där vi blivit avsläppta för att åka med honom till hyrbilsbolaget. Vi fick ut vår fantastiska hyrbil, Suzuki Swift, jag hade gjort som Ida och bokat den billigaste bilen. Men den har AC och det är det viktigaste. Sedan började vi köra mot Kavala eller snarare mot Thessaloniki, eftersom vi var tvungna att runda halva staden innan vi kunde börja köra öster ut. Det var några vägarbeten så resan började med lite ”stau” (kö). Vi fick även möjligheten att studera de grekiska vägarbetena. De verkar ha högtflygande planer, såg ut som de höll på att bygga upphöjda vägar och/eller järnvägar, men de verkade ha svårt att bli färdiga! Det känns som de är lika snabba som de är på bygget på den nya bron i Kristianstad, de kanske också har häckande fåglar att ta hänsyn till.

Första stoppet blev den lilla staden Stavros. Stavros är nog ett vanligt namn på städer/byar finns en lite mer känd by på Kreta som heter så och sedan hittade vi en precis innan Kavala. Lunchmenyn var på grekiska och bulgariska, kyparen trodde vi var från Bulgarien. Det är nära till Bulgarien, Sofia är bara cirka 30 mil bort. Men vi lyckades få en meny som det även stod på. Jag testade grekiskt kaffe, som var en espresso med mycket sump. Nästa gång blir det en Espresso Macchiato! (Jag lovar Tommy!)

Sedan bar det i väg mot Kavala och på rekommendation av brudgummen, som är från Kavala, så åkte vi till Jumbo. Som är väldigt spännande affär, Idas första känsla var att det var som Cloud 9 i serien Superstore, vi hittade dock varken Glenn, Noah eller Dina! Min första känsla var Ekohallen på 80-talet, men 5 gånger så stort. Tanken var att vi skulle köpa solstolar och ett parasoll för att spara pengar på att inte behöva hyra dessa nu när vår solsemester snart skall börja. Men vi blev för snåla och köpte lite annat smått gott, bland annat ett stort badlakan/filt som såg ut som en trasmatta och ett ljusblått (typ City-blått) snabbtorkande badlakan. Nu styrde vi kosan mot vårt boende som skulle ha en skylt märkt med hotellets namn och gratis parkering.  Vi lyckades köra förbi två gånger utan att se vare sig skylten eller parkeringen. Till slut lyckades vi hitta en parkering (som vi nog inte fick stå på) där vi kunde ställa bilen och gå dit. Ida påstår att hon hittade skylten, typ en LED-skylt utan LED, jag har fortfarande inte sett skylten. Men det fanns ingen reception, så Ida fick ringa till den hon hade bokat av. Under de två minuterna som det tog för flickan som hyrde ut att gå till boendet, hann jag googla på ”riktigt” hotell med parkering.  Men när vi fick se vårt boende var det riktigt fint med kök och en soffa och en riktig toalett med en icke genomskinlig dörr, så det blev jättebra. Parkeringen som ingick i boendet innebar att man skulle stå med halva bilen på trottoaren och den andra upptryckt mot en grushög. De har nog lite andra definitioner på parkering i Grekland

Sedan var det dags för bröllopsförberedelse för Ida. Det måste vara världsrekord på att göra sig klar till ett bröllop, en dusch och fem minuter senare var hon klar. Jag erbjud mig att stryka klänningen, men det behövdes inte. Den var tydligen skrynkelfri och togs direkt från väskan på henne.

Precis innan vi kom fram till Kyrkan var bröllopet skulle vara började det regna, så jag körde fram och lämnade henne precis utanför kyrkan, som låg mitt staden och utifrån såg ut vara en restaurang.  En knapp timme senare var det dags att åter igen vara chaufför och transportera Ida till festlokalen, som ligger precis vid havet. Återigen så missade vi var man skulle svänga in, det såg ut som en övergiven byggarbetsplats. Men när vi lyckades hitta rätt så såg det som en fin strandresort.

Njut av livet !