Natten började med att jag körde och hämtade Ida runt klockan 1 på natten. Det hade varit ett lyckat bröllop. Sedan var det äntligen dags att få sova en liten stund.

På morgonen var det dags att kasta sig ut på de grekiska vägarna igen, på grund av strul med båtbiljetten var vi tvungna att köra till Alexandroupolis, en stad som ligger inte så långt från turkiska gränsen och inte så långt från den historiska staden, Troja.

I bilen fick jag lite rapporter från bröllopet. Det viktigaste var givetvis maten. De hade fått, grekisk sallad (även denna gång var det fullt med tomater, så nu är det bekräftat att grekisk sallad i Grekland innehåller mycket tomater, Tzatziki som förutom gurka, yoghurt och vitlök, innehöll dill, enligt grekerna på bröllopet så skall det alltid vara dill i en tzatziki, grönsallad med olivolja och balsamvinäger och köttbullar med tomatsås. Allt detta var förrätter, när det gäller huvudrätter så kunde man välja lite olika saker Ida tog en grekisk fläskstek (som nog var godare än det låter) och bröllopstårta till efterrätt. Därefter var det grekisk dans (som såg ut som en line dance).

Det var en resa på ungefär 15 mil till Alexandroupolis och resan flöt på bra och vi stannade för en första tankning, tur att en Suzuki Swift dras så mycket bensin, eftersom bensinen är dyrare än i Sverige. Sedan började strulet, vi försökte hitta en affär att köpa något att ta med oss på färjan, men efter ett förvirrat letande på smala gator (märkligt att det finns mer apotek än affärer i Grekland) och en tillrättavisning från en låtsaspolis så gav vi upp letandet och körde på färjan. Först fick vi order om att bara chauffören fick vara i bilen (jag kommer snart till varför). Så Ida fick lämna bilen, problemet var bara att hon hade våra biljetter, men efter lite tutande så löste det sig. Sedan var det dags för att parkera bilen och man var tvungen att vända bilen och backa in, de hade ett flertal greker som stod och skrek och gestikulerade för att visa vart man skulle parkera. Jag hade en grek som stod fram för min bil och snurrade runt med sina händer, jag tror att han försökte visa hur jag skulle svänga ratten, men det kan också varit att han ville säga att jag var knäpp. När jag hade parkerat bilen så var jag tvungen att snabbt som attan kasta mig ut ur bilen för när nästa bil hade parkerat så kunde jag inte ta mig ut. Anledningen till att bara en person fick vara i bilen var säkert för att underlätta vid utstigning ur bilarna. Sedan var det dags för en 5 timmar lång båtresa, det tog mig bara 2 timmar från att återhämta mig från den traumatiska parkeringen. Efter cirka 2,5 timmar så la vi till vid en annan ö och de flesta människorna försvann och vi kunde få lite bekvämare säten. Den blev några torra mackor till mat. Märkligt att de inte kan baka något gott bröd i Grekland.

Vid ankomst till Limnos (eller Lemnos, båda stavningar finns) cirka klockan 22:00  och staden Myrina, var det dags för oss att leta upp vårt hotell och det var lättare sagt än gjort. Hotellet låg mitt i staden och efter ett lönlöst letande efter en parkering så tänkte vi att vi skulle åka till hotellet och fråga dem vart vi skulle parkera. Hotellet var inte så svårt att hitta, det låg mitt i smeten på något som vi i Sverige hade använt som gågata (här fick vi man köra bil). Det kändes som alla Myrinas 5 400 innevånare var ute och gick i centrum. Ida gick Ida ut för att fråga receptionisten på hotellet var vi kunde parkera, men samtidigt så började bilar tuta så jag var tvungen att köra. Efter lite körande hittade jag en ödetomt som vi kunde parkera på, problemet nu var att hitta tillbaka till Ida och hotellet. Min telefon hade som vanligt dött. Men tack vare mitt utmärkta lokalsinne så gick det bra. Det var ett fint rum med fyra sängar så vi fick varsitt rum.

 

Njut!